Det är ett par månader sedan vi begravde Perre nu, sedan vi tog oss igenom den dagen också. Det kanske inte kändes så, men det gjorde vi faktiskt. Denna vidriga, underbara, omöjliga men ändå självklara dag. Så mycket kollektiv värme och kärlek var det länge sedan vi mötte. Det fina är att det verkar hålla i sig. Perres älskling Malin berättar om sina fina hundar och deras framgångar som ju Perre också fortfarande är delaktig i.
Roger och Ronny – de bästa och lojalaste vänner någon kan önska sig, har blivit stora och modiga nog att berätta om sin sorg, om sina tårar och därmed är Perre en del av den resa de just nu gör genom livet. Ett liv som blivit rikare och bättre trots att Perre nu är borta.
Marren som tänker på sin bror varje dag. Varma tankar, längtansfulla tankar och kärleksfulla tankar. Tankar som naturligtvis inte har bara med Perre att göra utan också säger mycket om henne själv. För min egen del har Perres bortgång inneburit att jag ser er alla tydligare, att jag blivit en rikare människa tack vare att ni delar med er av era känslor. Koordinatorn för allt detta var alltså Perre.
Och så Anders. Gamle vän. Nedtonade, sympatiske, intelligente, kloke, varme, underbare vän. Jag kommer att sakna ditt leende, det där leendet du alltid hade i ögonen, mer sällan på läpparna. Jag kommer att sakna din närvaro på det Gotland där våra själar är födda. Jag kommer att sakna din glädje och din stolthet över Johanna och Alva. Min hustru Pia som träffade dig för första gången i somras hade bara en fråga när jag berättade för henne att du var borta; “Varför är det alltid de bästa, klokaste, sköraste och finaste?”
Jag vet inte men nu är det som det är. Och om jag fick välja mellan att inte ha fått lära känna dig och därmed gått oberörd genom detta eller att ha haft dig som vän och därmed ha gråtit mer än vad jag trodde var möjligt över den gråsten som bor i mitt bröst just nu….
Jag hade valt vårt vänskap alla dagar i veckan, du är värd varenda ettersalt tår och varenda hulkning. Skitgubbe!





Mina tårar rinner! Du är en empatisk fin kille som vet att uttrycka känslor på ett underbart sätt! Stor julkram till Dig!!! <3
Beklagar sorgen Marren! Hade ingen aning …
Bryr mig inte om att fråga vad som hänt, det har ingen större betydelse nu i alla fall. Jag minns “Perre”, han var väl något eller några år yngre än oss!? En sådan där “besvärlig” lillebror!, som min Magnus.
Många kramar Cicki
Fin skrivet Larsa!
Kära gode Larsa ! You are a “unifying force” !
Du får oss att känna , trots allt, att vi faktiskt betyder någonting.
Love You !
Claes Domeij